Marija med J.

Hej alla fina!

 

Long time no see!

 

Jag måste väl ta och erkänna att jag lite omedvetet inte skrivit här på ett bra tag, eller medvetet prioriterat bort?

Jag har då inte funderat att skriva av mig här eller så iallafall. Och MYCKET har hänt! Sedan april månad har det varit dalar och berg, upp och ner, upp och ner, i känslolivet som påverkats framförallt av jobb. Så nu kan jag bara konstatera att jag försöker landa och få en grund igen. FÖR JAG HAR SAGT UPP MIG!! Från mitt fasta jobb till ett vik på ett år i annan kommun. Men det känns så jääääävla rätt. Och skönt. Befriande. Uppfriskande. Ja alla möjliga positiva ord poppar upp i huvudet på mig. Jag är så tacksam mot mig själv att jag gjort det. Trygga, tråkiga Marija kanske hade väntat och härdat ut, i något jag inte trivts i eller mått bra av, för att det just ett FAST jobb. Vad är det värt när man inte trivs eller att det utvecklar en? Det är inte värt ett piss, så hurra för vågliga jag!

 

Vikten står i princip still, plus minus 1 kg och det har varit kämpigt. Sådär varannan vecka kämpigt, jag har mer eller mindre rört på mig men vin, socker och lite andra dåliga val har figurerat i mitt liv de två senaste månaderna. Nu har jag semester fram till att jag börjar mitt nya jobb i augusti och då är fokus mig själv! Jag kör en rensning i kroppen just nu, och sen växlar jag upp, jag mår bra av att må bra och jag har all tid i världen nu! 

 

Pw på morgnarna och sen pass på Actic, antigen pt eller vanliga pass. Fokus, fokus, 110% fokus kommer vara på mat! Hej Lifesum säger jag bara! Det hjälper mig enormt! Och att inte väga mig för ofta eller stirra blint på något annat eller så. Ja allt det där jag skrivit om tidigare i bloggen.

 

För det går trögt med vikt och mått och så just nu men det är inte så konstigt. Jag trodde väl inte annat heller? Och jag hade inte med gott samvete kunnat ta mig till läkaren och fråga om mina hormoner eller annat spökar för jag, hela jag, har varit väldigt ambivalent sedan april/maj. 

 

Idag hade jag PTpass och körde loss på konditionspasset - kändes mycket bra idag! PTn träffar jag två ggr i veckan fram till v.30 sen en paus från hen i två veckor och sen kör vi vidare som vanligt. Mycket bra upplägg så jag inte slappar efter där. Hen har räddat mig från att inte störta, kapitulera, lägg ner osv osv osv. När det har varit som djupast, så har jag haft ett ptpass att gå till, jag har varit brutalt ärlig och sen har hon kört slut på mig! En stöttepelare som jag verkligen lutar mig mot och som gör skillnad för mig. FANTASTISK!

 

Nu ska jag gå och dricka en massa vatten, haha! 

Ps: I början på juni var jag i Göteborg med jobbet och kan konstatera att jag betade av en grejj: ATMOSFEAR! SÅ JÄVLA GRYM UPPLEVELSE!!! Mer om det nästa blogginlägg.....eller nåt ;)